yey, befinner mig i huvudschtan.
bussresan var fin, innehållandes lite skön allsång till medresenärers (o)lycka. en kisspaus per öl hann jag med, dvs fem styckna.

tösen jämte mig spillde öl - inte en gång, inte två - hela tre ggr på det rena skinnsätet. chauffören som körde sträckan borås-jönköping var sådär klämkäck och jättekul, tvärtemot den annars så stereotypa bilden av bussisar. tack&bock.

nu stundar efterlängtade sovtimmar!

nattinatt.

goda dagens! sitter i ett vardagsrum som är stökigare än vanligt ska jag be att få tala om. finbesöket från norr lämnade mig i min ensamhet tidigt imorse, till min besvikelse. idag, söndag som det är, passar jag på att ta igen mig. känner inte att jag landat helt riktigt sedan senaste trippen på kanalen nämligen.

följaktligen, efter härjande i stan, bland nöjesfält och paddanbåtar, är det inte mer än rätt att låta kroppen få säga sitt, inte sant?
för det så kallade tillfället hostar halsen och nyser näsan för fulla muggar. jag hoppas, hoppas innerligt, att förkylningen ger med sig inom en snar framtid, då jag redan på tisdag tar sällskap med S från borås till en regnbågsklädd huvudstad.

pirr i magen.

då det är en omöjlighet att sjukskriva sig för beslutsångest, tar jag helt enkelt tjuren vid hornen och vandrar till jobbet imorgon. blir borta tolv dagar. så blir det. efter regn kommer solsken, och vice versa. det känns ändå helt okej, trots div omständigheter. bättre att vara produktiv än att sitta hemma och grubbla sig grön, tänker jag.

men oh, jag måste packa upp & packa om också. jag och min resväska. vi har varit hyfsat goda vänner hittills. idag var jag dock tankspridd och klantig när jag utan giltig anledning lyckades slänga ut botten genom köksfönstret. tänkte att äh, jag hämtar den senare, när jag lix gör en utflykt till tvättstugan. men självklart, den stackars botten hade någon elaking lagt beslag på, till mitt förtret. nu är väskan ostabil och fladdrig.

på återseende.

beslutsångest 2.0

okej. min såkallade beslutsångest riskerar att ännu en gång ta ett alltför starkt grepp om min spretande gestalt. [tjejen som velar över chipssort i minst en kvart ungefär]. orsaken till denna händelse har att göra med antagningsbeskedet som idag spreds över sverige till förväntansfulla småvuxna. umeå, vill jag permanent (nåväl, 4 år känns just nu jävligt permanent..) bosätta mig i björkarnas stad? staden som jag en gång vände ryggen med tron att gräset kanske är grönare på andra sidan? och kanske framförallt, socionom, är det min grej?


vad mor tycker och tänker står säkerligen klart, men frågan kvarstår, vad vill jag?

virrvarr.

hallå! uppfinn en maskin som kan analysera hjärna och hjärta, så slipper jag ensam ta alla dessa livsavgörande beslut. som en lögndetektor, fast bättre - det kan väl inte vara så svårt? varsågod, du letande uppfinnare.

Jag behöver kanske ett snack med Tias..

..tjofaderittan lej!

jag är tillbaka i götet, tydligen. fysiskt är jag här, men sinnet blev kvarlämnat på ursprungsorten. saknar faktiskt redan umeå och allt som finns där.
fast det är klart, även skönt att vara tillbaka, ändå.

morgondagen kantas av tvättid och annat (o)nyttigt. har jag tur infinner sig motivationen på förmiddagen och jag kan skriva av mig lite också. det behövs. går till sjöss tidigt på söndagmorgon nämligen. eftersom tiden verkar gå så galet fort är jag, som tur är, inte fruktansvärt bitter över detta faktum. rätt vad det är visar kalendern 29e juli och jag är i full gång med att vara stolt i huvudstaden. nedräkning!

puss på dig.

en stor klump i halsen och en rejäl portion magont.


& allt pga ett jäkla mail.