goda dagens! sitter i ett vardagsrum som är stökigare än vanligt ska jag be att få tala om. finbesöket från norr lämnade mig i min ensamhet tidigt imorse, till min besvikelse. idag, söndag som det är, passar jag på att ta igen mig. känner inte att jag landat helt riktigt sedan senaste trippen på kanalen nämligen.

följaktligen, efter härjande i stan, bland nöjesfält och paddanbåtar, är det inte mer än rätt att låta kroppen få säga sitt, inte sant?
för det så kallade tillfället hostar halsen och nyser näsan för fulla muggar. jag hoppas, hoppas innerligt, att förkylningen ger med sig inom en snar framtid, då jag redan på tisdag tar sällskap med S från borås till en regnbågsklädd huvudstad.

pirr i magen.