I can't stand the rain

jojjominsann!
regnet står som spön i backen. inte fint för fem öre.

påminner mig lite om en dokumentär om greta garbo som jag såg igår.
någon uttalade sig om att hennes kyliga utstrålning säkerligen berodde till stor del på vädret här i svealand. att det inte är konstigt att något som liknar melankoli tar över kropp och själ, när det enda vi ser är mörker, med undantag för de varierande sommarmånaderna.
nog ligger det något i det. jag personligen mår mycket bättre när solen skiner, eller iaf när det är ljust ute. ibland är det nästintill omöjligt att dra sig upp på morgonen sådär när man inte vet om klockan visar morgon eller senkväll. allt känns lite lagom hopplöst. man tvingar sig till halvsunkiga solariumet över gatan för att få uppleva något som kanske eventuellt kan sudda ut känslan av totalt jävla mörker.

men snart gott folk. våren stundar runt hörnet!

[om jag kunde skulle jag slänga upp en somrig video från youtube eller liknande. har dock inte alls koll på hur man gör sånt flashigt. ska ge det ett försök när tid finnes.]

brunch nu, föreläsning kl. 13.

adjö så länge.