spök- monster- och bokjakt.

god afton.

klockan visar kväll och kalendern lördag. en sån dag som inte helt sällsynt brukar resultera i rumpskak och odrägligheter. men jag känner inte riktigt för det. min kära kombo har dragit det längsta strået av oss båda, lämnat regn och rusk för soliga chartergrekland. jag kan inte annat än att vara lite avundsjuk faktiskt. lite sol hade inte alls varit dumt.

igår fick jag dock lite medelhavskänslor i form av förtäring på spansk tapasbar, mañana, vid grönsakstorget, om jag inte minns galet. en tapas som uppskattades t.o.m lite mer än tapasen som förtärdes i alicante. det var nåt gott bröd med färskost som rentav smälte i munnen sådär fint. törsten släcktes givetvis med en kall öl. en kall öl. och säkert, en kall öl. dessutom pratade jag och sällskapet resor, och ett tag var det minsann nära att kreditkortet premiär-användes. otur i turen att kortet ligger på faderns köksbord och inte i min svältfödda börs.
trevligt.

ett vad har utformats, lite hemligthetsfullt vad det innebär exakt, av respekt för känsliga. men så mycket kan jag avslöja, att vinnaren (eller, förloraren), vinner en skedsession med björn gustafsson. inget ont mot björn, men jag skedar inte med blondiner. eller så.




jag tog mig imorse, till min överraskning, till centralbiblioteket på bokjakt. väl där, på fastande mage, kände jag hur peppen och nyfikenheten tog över mig. det var en fin känsla. en känsla som tyvärr var som bortblåst väl hemkommen, men ändå. jag känner att det blir en heldag på biblioteket på måndag. kanske även många heldagar framöver. det visar sig. med några fler böcker än margareta subers charlie känner jag mig inte lika hopplös, vad gäller uppsatsskrivande.

men framför allt ska här njutas, det är inte varje dag jag har en alldeles egen lägenhet till förfogande. jag känner att ett traditionellt pyjamasparty vore på sin plats. jag har en tendens, nämligen, att skrämma upp mig själv sådär skönt, vid läggdags. som ett skrämt barn kan jag vara tvungen att gå på spök- och monsterjakt, med ficklampa eller i brist på sådan - endast med ljuset från mobil, i trånga utrymmen samt under sängen. jag vill speciellt minnas den tiden då jag sov i vardagsrummet, pga en stark känsla av att en död man låg under sängen hade tagit över mig. det gick över, men spåren satte sig och visar sig än idag.

men nu, nu stundar popcorn och filmkväll.
hej så länge.